beslut som fattar sig själva.
jaha, då var ännu en helg över. en jävligt skojjig helg om ni frågar mig! en helg som innehöll några riktigt härliga överraskningar, en invigning, en full Jenny, ganska många öl & en sjuuuuuukt rolig Finne! =D
Men det var inte det detta inlägg skulle handla om.
(Alla) människor har ju förmågan att fatta beslut. Att med någon form av tankeverksamhet dra en slutsats av något slag. Att bestämma sig. Att fatta ett beslut. För somliga är detta svårare än för andra, & för vissa kanske det inte funkar alls! Det beror ju lite på vad beslutet handlar om oxå naturligvis. "Hmmmm, choklad eller jordgubbsmilkshake...?" är nog lättare än t.ex. "ska jag verkligen prova hoppa bungyjump med en fiskelina...?"
Oftast kan man ju väga fördelar mot nackdelar. "jordgudd är ju gott, men om jag tar choklad så släcker jag törsten OCH godissuget på samma gång!", kanske någon skulle resonera. vid bungyjump angelägenheten kanske det interna argumenten skulle låta nånting i stil med: "fan, jag kan ju dö på kuppen, men fatta OM jag klarar det vad coolt det skulle vara! snacka om att få en plats i historieböckerna!"
Å nu kommer ju det fina i kråksången! När besluten fattar sig själva. "Tyvärr, vi har slut på jordgubbsmilkshake." WOHOO!! vad lätt det blev då! eller "nä tyvärr, bron du skulle hoppa från kollapsade igår." Jaha, då var ju det oxå färdigbeslutat. Kanske beslut som fattar sig själva är guds sätt att säga NEJ! till ett av alternativen....?
hursomhaver... jag har då under ett tag här haft ett slags beslut att fatta. ett av det mer beklämmande slaget. vad det är hör inte alls till saken med tanke på att det redan är fattat och färdigt. Vilket ger en fantastiskt skön känsla av lättnad, men samtidigt inger det en viss vemodighet. Man kan ju veta i vissa fall att det inte är den roligaste av alla lösningar men den absolut bästa.
För ett X antal år sedan lade jag ner några principer som jag svor att jag skulle göra så gott jag kunde att leva efter; för migsjälv och dom val jag har kommit/kommer att fatta. Hittills har det funkat kalas. Speciellt de gånger jag verkligen applicerat dem med hela min övertygelse. =) Men nu kom jag till ett sådant trångmål att jag var tvungen att ta ett bad och verkligen begrunda mina valmöjligheter och deras framtida påverkan på mig och mitt mående.
Jag visste verkligen varken ut eller in och tänkte upprepade gånger att det skulle få en chans till, och en till.... (även fast någonstans i mitt undermedvetna visste jag nog redan att det är dålig tajming och inte riktigt rätt just nu.) Men så helt plötsligt fattades beslutet av sig själv och jag hakade mest på. Det blev nämligen så att en av de sakerna jag lovat migsjälv att aldrig göra igen, att aldrig godta, verkade vara på väg att inträffa. Igen. Som jävla tur är så lyckades jag bromsa hela det mentala händelseförloppet tillräckligt fort (och utan för mycket investerat) för att det verkligen skulle svida. pust! Räddad av en fras från en polare som fick mig tänka. En fras som jag själv använt åtskilliga gånger till mina vänner.
"han/hon/det är inte klart"
men det är jag.
/MK
Men det var inte det detta inlägg skulle handla om.
(Alla) människor har ju förmågan att fatta beslut. Att med någon form av tankeverksamhet dra en slutsats av något slag. Att bestämma sig. Att fatta ett beslut. För somliga är detta svårare än för andra, & för vissa kanske det inte funkar alls! Det beror ju lite på vad beslutet handlar om oxå naturligvis. "Hmmmm, choklad eller jordgubbsmilkshake...?" är nog lättare än t.ex. "ska jag verkligen prova hoppa bungyjump med en fiskelina...?"
Oftast kan man ju väga fördelar mot nackdelar. "jordgudd är ju gott, men om jag tar choklad så släcker jag törsten OCH godissuget på samma gång!", kanske någon skulle resonera. vid bungyjump angelägenheten kanske det interna argumenten skulle låta nånting i stil med: "fan, jag kan ju dö på kuppen, men fatta OM jag klarar det vad coolt det skulle vara! snacka om att få en plats i historieböckerna!"
Å nu kommer ju det fina i kråksången! När besluten fattar sig själva. "Tyvärr, vi har slut på jordgubbsmilkshake." WOHOO!! vad lätt det blev då! eller "nä tyvärr, bron du skulle hoppa från kollapsade igår." Jaha, då var ju det oxå färdigbeslutat. Kanske beslut som fattar sig själva är guds sätt att säga NEJ! till ett av alternativen....?
hursomhaver... jag har då under ett tag här haft ett slags beslut att fatta. ett av det mer beklämmande slaget. vad det är hör inte alls till saken med tanke på att det redan är fattat och färdigt. Vilket ger en fantastiskt skön känsla av lättnad, men samtidigt inger det en viss vemodighet. Man kan ju veta i vissa fall att det inte är den roligaste av alla lösningar men den absolut bästa.
För ett X antal år sedan lade jag ner några principer som jag svor att jag skulle göra så gott jag kunde att leva efter; för migsjälv och dom val jag har kommit/kommer att fatta. Hittills har det funkat kalas. Speciellt de gånger jag verkligen applicerat dem med hela min övertygelse. =) Men nu kom jag till ett sådant trångmål att jag var tvungen att ta ett bad och verkligen begrunda mina valmöjligheter och deras framtida påverkan på mig och mitt mående.
Jag visste verkligen varken ut eller in och tänkte upprepade gånger att det skulle få en chans till, och en till.... (även fast någonstans i mitt undermedvetna visste jag nog redan att det är dålig tajming och inte riktigt rätt just nu.) Men så helt plötsligt fattades beslutet av sig själv och jag hakade mest på. Det blev nämligen så att en av de sakerna jag lovat migsjälv att aldrig göra igen, att aldrig godta, verkade vara på väg att inträffa. Igen. Som jävla tur är så lyckades jag bromsa hela det mentala händelseförloppet tillräckligt fort (och utan för mycket investerat) för att det verkligen skulle svida. pust! Räddad av en fras från en polare som fick mig tänka. En fras som jag själv använt åtskilliga gånger till mina vänner.
"han/hon/det är inte klart"
men det är jag.
/MK
Kommentarer
Trackback
